Värmebölja i november

Klockan är 18.30 på kvällen och min utetermometer visar på 13,3 grader. I mitten av november! Det var närmare 25 grader varmt i mitt kontorsrum idag. Inte konstigt att det blev varmt med lilla koftan på.

Tyvärr är det grått och småregnigt trots det milda vädret. Man kan inte få allt här i världen.

Vaccinera eller inte vaccinera - det är frågan

Det är brist på svininfluensavaccin i Sverige har jag förstått. Trots att man inte har börjat vaccinera allmänheten ännu. Här i Luxemburg har det funnits tillgängligt för allmänheten i tre veckor, och tydligen har man förlängt med en fjärde vecka. Vaccinet är med andra ord inte slut ännu.

Flera av mina kollegor har varit iväg och fått sprutan. Ont i armen är den vanligaste biverkningen men en del har fått feber och dålig mage också. Själv står jag och velar fram och tillbaka. För någon vecka sedan sköt jag upp det eftersom jag skulle ut och resa och inte ville bli liggande i feberfrossa pga vaccinet. Sen har det inte blivit av. Jag brukar inte vaccinera mig mot den vanliga säsongsinfluensan heller och har peppar, peppar aldrig åkt på den ändå.

Igår trodde jag att jag hade fått flunsan. Tog en Alvedon innan jag gick och la mig och tog det lugnt idag. Istället för att springa ut på stan som jag alltid brukar på lördagarna så stannade jag hemma. Softade. Svinis eller inte, trött är jag i alla fall och då är det lika bra att lyssna på kroppen.

Vinnare i tävlingen

Jag måste börja med att be om ursäkt. I förra inlägget skrev jag att vinnaren i utlottningen av franska kolor skulle presenteras senast lördag, men så blev det ju inte. Jag har bland annat varit på resande fot en del, men nu ska vinnaren äntligen presenteras.

När tävlingen avslutades befann jag mig i Sverige, så min brorsdotter K hjälpte mig med dragningen. Vi hjälptes åt att skriva lappar med namn. De som hade länkat till tävlingen skulle ha tre lotter. Jag skrev deras namn en gång på en lapp och siffran tre i ena hörnet. K skrev ytterligare två lappar med samma namn. Många lappar blev det. Sedan vek vi ihop dem ordentligt. K blundade och drog en lapp.

Och på den lappen stod det...

Julia

Grattis Julia. Ät kolorna försiktigt. De är väldigt sega, och väldigt goda.

Och tack alla ni andra som deltog i tävlingen. Kanske blir fler tävlingar längre fram i höst.

Drar en vinnare ikväll

Tävlingen är avslutad och ikväll ska jag dra en vinnare som presenteras ikväll eller imorgon.

Färgblind tomat

Jag har två tomatplantor på balkongen. En med vanliga röda körsbärstomater och en som enligt växtetiketten skulle ge gula körsbärstomater. Se själv:

Cerise Mirabelle Gold Nugget skulle det bli.

Men det vet plantan inte om, så den producerar röda tomater istället.



Växtetiketten hade väl hamnat i fel kruka när jag köpte den. Men smaken är det inget fel på i alla fall.

Fast jag tror att den plantan har drabbats av mjöldagg. Bladen ser för hemska ut. Den andra plantan har klarat sig bättre och jag tyckte inte att det var så konstigt att det var den som skulle få gula tomater som drabbades. Det borde ju vara en nyare sort och kanske inte har härdats mot växtsjukdomar. Men som sagt, det blir röda tomater på båda två.

Blåbär

Var i Sverige i helgen och passade på att plocka blåbär. Det var åratal sedan jag plockade bär senast. Har inte blivit av. Allt prat om den goda tillgången på blåbär fick mig att göra slag i saken i år.

Myggen var inte så farliga men jösses så trött i ryggen jag blev! Två-tre liter fick jag ändå ihop. De förpackade jag mycket väl och stoppade ner i resväskan. Helst hade jag velat ha dem i handbagaget men handbagagereglerna satte stopp för det. Man får nämligen inte ha med sig saker som innehåller vätska.

Resväskan med blåbären kom fram ordentligt och imorgon ska jag koka sylt.

Tävling - Vinn franska chokladkolor

Nu ska jag lotta ut franska chokladkolor. Det är för mitt eget bästa - annars föräter jag mig. :-o

Det är nämligen så att jag bakade en kaka med chokladkola för ett par veckor sedan. Receptet hittade jag på matbloggen I mitt franska kök. En svensk kvinna bosatt i Frankrike står bakom bloggen och hon hade översatt ett recept från den franska tidningen Saveurs. En av kakans ingredienser är en fransk chokladkola, Carambar. Uppriktigt sagt hade jag aldrig hört talas om den innan jag läste receptet, men nästa gång jag var på stormarknaden Auchan så tittade jag efter den på godisavdelningen. Auchan är nämligen en fransk kedja och jag hittade mycket riktigt kolan där - i storförpackning. Och storförpackning = stor frestelse.

Femton kolastänger gick åt till kakan, nästan lika många har jag ätit upp som de är men nu får det vara nog. Jag kan inte äta upp hela påsen själv. Därför har jag bestämt mig för att lotta ut femton kolor (cirka 150 gram). Vinnaren får en utskrift på receptet och kan välja att baka kakan eller att äta kolorna som de är.

Du som vill vara med och tävla gör så här:

1. Att lämna en kommentar till det här inlägget ger 1 lott. Glöm inte att lämna e-postadress så att jag kan nå dig om du vinner.
2. Att dessutom länka till tävlingen från din blogg ger ytterligare 2 lotter = 3 lotter totalt. Låna gärna bilden här ovan.

Sista tävlingsdag är den 27 augusti.

Fettsugning

Mitt nuvarande diskmedel är i en pumpflaska och blir skum direkt när man trycker ut det. Upptäckte för någon dag sedan att det står "Attire la graisse comme un aimant" på etiketten. "Drar till sig fett som en magnet", alltså.

Undrar om man kan använda det som duschtvål för att få bort ridbyxlåren...?

Aprikoser och skräckinjagande fjärilar

Jag har ett aprikosträd på gång. Det är bara fem centimeter högt än så länge men jag drömmer redan om hur det dignar av frukt.

Det är säsong för aprikoser sedan en tid tillbaka och jag fick för mig att jag ville prova att sätta en kärna. Instruktioner hittade jag hos Christer i hans blogg Stugan vid transjön. Det visade sig att aprikos måste stratifieras, dvs. genomgå en köldperiod för att kunna gro. Man kan lura kärnan eller fröt genom att lägga det i kylen ett tag i fuktat hushållspapper. Men först måste man knäcka kärnan för att få bort det hårda skalet och komma åt mandeln inuti. Det gjorde jag med en nötknäppare och det gick bra. Jag kom på att om jag höll nötknäpparen inuti en plastpåse så sprätte inte skalet omkring.



De mandlar jag fick ut såg väldigt skrynkliga och ihoptorkade ut jämfört med de i Christers blogg, men jag la dem ändå på fuktat hushållspapper som jag vek ihop, stoppade i plastpåse och la in i kylen. En nektarin testade jag också med. Den har en mörkare färg än aprikosmandlarna. Nästan varje dag tog jag fram och kollade om det hade hänt något. Mandlarna började svälla, men ingen grodd syntes till. Faktum är att jag fick byta hushållspapper för att det gamla började mögla så smått.




Efter säkert en månad kom så den första grodden. Efter ett par dagar var den cirka 1 centimeter och förra söndagen planterade jag den försiktigt i en kruka. Grodden får ju inte gå av.



Efter ytterligare ett par dagar började den växa uppåt, mitt lilla aprikosträd. Idag är det cirka 5 centimeter högt och jag är jätterädd att jag inte ska lyckas hålla liv i det. Nog förstår jag att jag ska ha en himla tur om jag lyckas få det att växa till ett riktigt träd, och ännu mer tur om det kommer bära frukt en dag. Men hoppas kan man ju alltid göra. Och jag har fler aprikosgroddar på gång.

Den här insekten satt på mitt balkonggolv en morgon. Den ser ut som någon slags mal, tycker jag. Om du vet vad det är så får du gärna lämna en kommentar. Visst är det fascinerande hur många fjärilar har mönster på sina vingar som ska skrämma bort fiender? Det ser ut som om den har en sån där afrikansk ansiktsmask på vingarna, med stora stirrande ögon. När man såg den mer i sidled så såg det dessutom ut som om den hade en liten tagg ungefär vid antennerna.

Servitörslopp i city

Det händer alltid något i Luxemburg, det måste jag erkänna. Trots att jag får hem en broschyr varje månad om vad som är på gång så missar jag mycket. Igår när jag kom ner på stan så var det avspärrat med kravallstaket på gågatorna, så att det bildades en bana mellan staketen. Årets City Jogging hölls förra helgen, så det kunde det inte vara.

Plötsligt började åskådarna tjoa och applådera. Det var servitörslopp på gång. De bar en bricka med två vattenfyllda glas plus två fulla vattenflaskor.



Start och mål skedde på torget Place d'Armes. Där fanns det skyltar för vägning och jag antar det var flaskorna och glasen som kontrollvägdes efter målgång för att kontrollera hur mycket som eventuellt hade skvimpat ut under vägen.

Alltihop sponsrades av mineralvattentillverkaren Rosport.



En bild på bansträckningen för servitörsloppet.

Fast i poliskontroll

Jag åkte fast i en poliskontroll idag. Det hände i mitt eget kvarter och när polisen satte upp en hand för att stoppa mig trodde jag först att han bara dirigerade trafiken. Det är en trång gata med trafik i båda riktningarna och dessutom byggarbete på en fastighet och därmed stora fordon som blockerar ibland. Men han vinkade in mig till vägkanten. Han ska väl bara kolla körkortet, för jag har inte kört för fort iallafall, tänkte jag.

Och körkortet ville han se, men dessutom ville han se mina fordonspapper. De ska förvaras i bilen men det känns så galet att förvara originalhandlingar i bilen så jag har dem hemma istället. Det har gått bra hittills. Har aldrig råkat ut för en poliskontroll i Luxemburg förr.

Så gick han runt bilen för att titta på min skattevinjett. Sen vinkade han åt mig att jag skulle kliva ur bilen och komma runt och titta. Skattevinjetten sätter man fast i en liten ficka på insidan av vindrutan så att den syns utifrån. Men sedan ett par år behöver man inte ha den där... så jag har inte satt dit dem på ett tag. Och den som fortfarande sitter där är gammal... vilket han påpekade. Och det är samma sak med skattebeviset som med alla andra fordonshandlingar - det ska förvaras i bilen.

Men han var väldigt vänlig måste jag säga. Han sa åt mig att åka hem och hämta alla papper och komma tillbaka och visa upp dem. Körkortet behöll han i pant. Som tur var hade jag allting samlat i bilmappen och promenerade tillbaka till polisen. Efter en titt på papperen fick jag mitt körkort åter.

Han kunde förstå mitt resonemang, sa han, om att det är obehagligt att förvara originalhandlingar i bilen ifall det blir inbrott i den. Kopior gills inte. Så det är bara att gilla läget hädanefter. Jag ska ta kopior på allt och förvara kopiorna hemma istället för originalen.

Försäkring, skattebevis och det s.k. grå kortet måste förvaras i bilen - inte hemma...

Fina trädgårdsredskap

Det finns så fina trädgårdsredskap numera. Planteringsspadar med mönster på t.ex. Vid ett Sverigebesök tidigare i år såg jag några sådana på Åhlens, men det blev inte av att jag köpte. Men sen åkte jag till Trier (Tyskland) för ett par veckor sedan. Det tar bara 40 minuter med tåg dit. Jag har inte varit där sedan förra sommaren och det hade dykt upp en del nya affärer. Bland annat en som heter Strauss. Där hittade jag dessa redskap som jag inte kunde motstå:



Vita, med pastellfärgade fjärilar. Det blev en spade och en sekatör. Jag har teflonminne när det gäller siffror, men jag tror de kostade 4-5 euro/styck.

Utanför en blomsteraffär hade de ställt upp några skira, gröna växter med små rosa blommor. En Gypsophila. Brudslöja hör till den familjen, men den här sorten verkar heta Grusnejlika på svenska, Schleierkraut på tyska. Jag vet att den finns även i Sverige, men den var ny för mig och jag köpte en. För tillfället ser den lite ledsen ut och jag har just räddat den från det värsta solgasset på balkongen och gett den vatten. Hoppas att den repar sig.

Tävling hos Lady Thirty

Jag tävlar om ett handmålat porträtt hos Lady Thirty. Tävlingen håller på tills på söndag kl. 17.00. Klicka på bilden (som för övrigt är gjord av henne) för att komma till tävlingen.

Tomat blev tagetes

En japansk lönn skulle jag vilja ha på balkongen. Något som är lummigt och ger lite skugga. Men klarar sig Acer palmatum "Dissectum Garnet" i planteringskärl på en balkong? 70 euro kostade de jag såg idag. För dyrt för att köpa och experimentera, tycker jag.

Jag var egentligen på jakt efter en tomatplanta, körsbärstomater, men de verkade vara slut. Några tagetesplantor kom med hem i alla fall. Egentligen har jag aldrig varit förtjust i tagetes, men jag läste om någon som hade färgat garn just med tagetes och alla växter som kan användas till växtfärgning fångar mitt intresse just nu.

Jag vann!

Folk som känner mig vet att jag älskar att tävla. Ja, egentligen är det väl att vinna jag älskar och ibland lyckas jag med det. Som här om veckan. Charlotte på veckotidningen Allas har en blogg som heter Charlotte.nu. Där är det tävling varje vecka och ibland deltar jag. Och så vann jag! En deckare, Fyrmästarens dotter av Ann Rosman. Det låg en färsk Allas-tidning i kuvertet också. Vilken lycka! Svenska tidningar är guld värt för oss utlandssvenskar.

Ledig dag

Ledig dag, och solen skiner. Härligt! :-D

Bond? James Bond?

Kom körande på avenue JF Kennedy igår eftermiddag. Rusningstrafik. Knökfullt. Jag ligger i vänsterfil och slänger blickar på bilarna i högerfilen ibland.

Plötsligt får jag en skymt av passageraren i bilen bredvid och hajar till. Är inte det där...? Liknar det inte... Bond? James Bond. Alltså Daniel Craig som spelar Bond numera.

Jag har ingen aning om ifall det var han. Lyckades inte ligga jämsides med den andra bilen tillräckligt länge för att hinna se ordentligt, och den som körde skymde sikten, men det är inte helt omöjligt att det var han. Det görs en hel del internationella filminspelningar i Luxemburg, så vem vet.

Vrålåk och vuxna pojkar

Halva Glacis, den stora parkeringsplatsen nära centrum, var avspärrad häromdagen. Det var något slags sportbilsrally som pågick. Optic 2000 stod det på alla bilar. Här hittade jag en infosida om rallyt.

Det var många sportbilar där. Gamla bilar och nya bilar. Och många vuxna pojkar... Flera av dem i kostym, direkt ifrån jobbet på något kontor i närheten.

Jag tog några bilder på de bilar jag kom tillräckligt nära trots avspärrningen.

Har skaffat silikoninlägg

Jag har silikoninlägg sedan en tid tillbaka.

Det kostade en slant men det fick det vara värt. För det var nödvändigt, fick dem till och med utskrivna på recept av min läkare.

Silikoninlägg till skorna, alltså.

Har drabbats av hälsporre, nämligen. Jag anade vad det var när smärtan kom krypande för 1,5 månad sedan ‑ symptomen stämde ‑ så jag bytte till andra skor. Lägre, mer fotriktiga. Det var kanske dumt. För hälsporre får man ofta av för låga, hårda skor. De belastar hälarna för mycket. Förra årets mode med ballerinaskor skördade en del hälsporreoffer har jag hört.

Smärtan gav sig inte och när den blev akut gick jag till min husläkare som gav mig recept på anti-inflammatoriska tabletter och silikoninlägg. De är skålformade och jag blev tillsagd i ortoped-butiken att använda dem ett bra tag framöver. ”Det tar lång tid innan det blir bra”, sa hon.

Och nu tror jag, hoppas jag, håller tummarna för, att det är på väg att bli bättre. För jag är trött på att halta varje gång jag suttit stilla och ska börja gå igen. Trött på att inte våga anstränga foten för mycket med exempelvis promenader. Bra är det inte än, men jag hoppas det blir bättre och bättre.

Man ska vara glad åt fötter, som Birgitta Andersson sjöng en gång i tiden.

Det tycks vara populärt att plocka ut sina silikoninlägg och visa upp dem på bild för allmänheten. Flera svenska kändiskvinnor har gjort det. Så då gör väl jag det också. Så här ser mina inlägg ut. Jag sköljer av dem ibland och låter dem torka över natten.

Första paret pulsvärmare

Nu är jag klar med april månads pulsvärmare i Pulsklubben. Susie's reading mitts heter de, och de var väldigt lättstickade.

Mitt par är gjorda på stickor nr 3 i garnet 7 bröder från Novita. Först använde jag stickor 3,5 men de blev för stora då. Nu blev de lite tighta men det är ändå okej.
Det är första gången jag har stickat tumkil men det var inga större problem.

Jag kommer förmodligen sticka fler par efter det här mönstret.
Översta bilden är tagen med blixt, den andra i dagsljus vid fönstret. Ser ut som helt olika färger.

Kunglig förlovning i tysk press

Tysk damtidningspress har ett gott öga till det svenska kungahuset. De flesta tyska tidningar säljs även i Luxemburg. Ett par dagar efter Victorias och Daniels förlovning kom de första tidningarna med en förlovningsbild på förstasidan. Fast inte så många som jag hade trott. Förmodligen hade de flesta precis gått i tryck när uppgiften om den kungliga förlovningen kom. Kan det till och med ha varit så att det svenska kungahuset valde datum med tanke på det? Hmm... jo, det tror jag nog. De har inte så mycket till övers för tysk veckotidningspress och har stämt dem ett par gånger.

Så här såg det ut i en tidningshylla igår.


Jag köpte en av dem. Den med flest sidor om förlovningen. :-)

Den fruktade gropen

Bilen gick inte igenom bilbesiktningen vid första besöket i år. Egentligen borde jag ha tagit den till Controle technique för ett par månader sedan, men av olika skäl kom jag inte iväg när jag skulle. Och eftersom det därmed som vanligt blev körförbud på den så var jag tvungen att låta den stå. Den har varit ovanligt långvarig kyla i Luxemburg den här vintern så när jag äntligen skulle ge mig iväg till besiktningen så hade batteriet lagt av. Det var lika bra att byta det och därefter startade bilen, spann som en katt och jag kunde äntligen åka och besiktiga den.

Varje år är jag lika nervös inför ”gropen”, dvs den oljegrop (så heter det väl?) man måste köra fram bilen över så de kan kolla underredet. Besiktningsmannen vinkar fram mig och jag stirrar ihärdigt på hans hand för att se om han vinkar framåt eller om jag ska svänga lite höger eller vänster för att hamna rätt med hjulparen. Är livrädd att jag ska köra ner i gropen istället.

Det gick bra att pricka rätt vid oljegropen men väl där förstod jag att något var fel med bilen. Det tog längre tid än det brukar. Mannen i gropen och mannen ”ovan jord” konfererade med varann. Det blev anmärkning på bromsarna, order om att fixa det och komma på återbesök. Reparationskostnader är aldrig kul men det tog jag faktiskt med jämnmod. Det som störde mig var att jag måste styra bilen rätt över oljegropen en gång till vid återbesöket.

Idag var det dags. Jag hämtade bilen på verkstan och körde direkt till bilbesiktningen. Hamnade rätt vid oljegropen och bromsarna blev godkända. Det är nästan ett år kvar tills jag måste oroa mig för gropen igen.

I väntan på den fruktade gropen.

Lycklig över att få köra bil igen styrde jag mot köpcentrumet Auchan för att handla lite mat. Jag funderade på att köpa en bukett blommor för att fira att ombesiktningen gick bra men det får vänta tills imorgon. De sålde en orkidé som jag inte sett förut. Väldigt vacker.

På en hyllkant vid avdelningen med rengöringsmedel hade de satt upp en liten skärm som visade en reklamfilm för något putsmedel. Som en liten platt-tv. Tar ingen plats och verkade ha en rörelsesensor så att den drog igång när någon gick förbi. Tekniken går framåt med stormsteg.


Och nu är det helg. Skönt!

Sockorna

Här kommer ett par bilder på sockorna jag stickade klart för någon vecka sedan. De var förvånansvärt lätta att sticka. Det kommer bli mer stickade strumpor vad det lider.
Färgen är mest rätt på den undre bilden.

Skattjakt i källaren

För några veckor sedan letade jag högt och lågt efter ett instruktionshäfte jag har om japansk stickning. Letandet drev mig ner i källarförrådet och jag sökte igenom kartong efter kartong. Inget häfte. Men... jag hittade mitt växtfärgade garn som jag nästan trodde hade kommit bort i någon flytt.

För många år sedan, sista terminen på gymnasiet faktiskt, gick jag en kvällskurs i växtfärgning. Minns att jag fick i uppdrag att plocka daggkåpa som vi skulle färga med. Andra växter vi använde var bl.a. ljung, björk, krapp och lökskal.

Garnet blev sedan liggande i väntan på det perfekta stickmönstret, för jag kunde ju inte slösa bort det på vad som helst. Självklart hittade jag inte det ultimata mönstret så garnet blev liggande och föll i glömska. Men nu, nu ska det bli sticka av. Som jag skrev i inlägget innan så har de senaste årens sticktrend gjort att det finns massor av sticksajter, -bloggar och gratismönster på nätet. Två sidor jag har hittat är Stickamera och Ravelry. Den sistnämnda måste man bli medlem på men det är gratis, och där kan man hitta hur mycket gratismönster som helst. Massor av inspiration får man också av att se bilder på vad alla andra har stickat.

Instruktionshäftet hittade jag senare i en förvaringslåda i lägenheten.

Vi gjorde varsin ring med små prover på allt vi färgade. De gröna tonerna är färgade med björk, de röda med bl.a. krapp.


En garnbukett. De här småhärvorna ska bli dekorränder i vantar och sockor.

UFO blir FO

Under julledigheten bestämde jag mig för att börja sticka igen. Det är roligt, avkopplande och så behöver jag få undan påbörjade projekt som legat länge och väl och bara tagit plats.

Sticktrenden har fullkomligt exploderat på nätet upptäckte jag när jag började googla lite. Det finns en uppsjö av bloggar där flitiga människor lägger upp bilder på sina nystickade alster. Jisses så produktiva och duktiga en del är.

Och eftersom det finns tillgång till många gratismönster på engelska t.ex. så har det har uppstått ett nytt språk också med många förkortningar. Ett UFO är t.ex. ett Unfinished Object. Ett FO är följdaktligen ett Finished Object.

I slutet av januari förvandlade jag ett gammalt UFO till ett FO - den här halsduken.

På bilden är den ihopvikt, den är ganska lång egentligen. Garnet köpte jag på varuhuset Monopol och de slog igen för säkert tre år sedan vid det här laget. Fast jag började kanske inte sticka halsduken direkt. Halsduken har kommit väl till pass för det är fortfarande kallt här nere, och snön ställde till det även i Luxemburg igår.

Och ikväll har jag stickat klart ett par sockor. Det är det andra paret sockor jag har stickat i hela mitt liv och jag är mycket stolt över dem. Bild kommer. Vilken vecka som helst. :-)

Vårtecken

Vädret är ju alldeles galet.

I torsdags snöade det.

I fredags regnade det hela dagen.

Igår hörde jag fågelkvitter när jag kom ut. Vårfågelkvitter.

Och när jag tog en söndagspromenad idag så såg jag en buske där knopparna var på god väg att slå ut.

Jag vet inte vad det är för slags buske. Nu kan det räcka med vinterväder tycker jag. Jag hoppas att det kommer fler vårtecken nu.

Nytt år, nya föresatser

Nyårslöften brukar jag inte avge, men det händer att jag gör upp en liten plan för vad jag vill uppnå under det nya året. Månaderna har en tendens att kila iväg annars och så har halva året plötsligt gått utan att jag har fått tummen ur när det gäller en massa saker.

I år ska jag...

• köpa torktumlare (här finns inga gemensamma tvättstugor som i Sverige),
• bli bättre på att äta grönsaker och inte hoppa över salladsbuffén så ofta (behöver vitaminerna och mineralerna för att orka stå emot förkylningar),
• inte häcka så mycket framför datorn (tio minuter för att kolla e-posten drar för ofta iväg och blir en timme eller två)

och en del annat.

Det började rätt bra så här första arbetsdagen efter julledigheten - jag tog av salladsbuffén på lunchen och gick hem från jobbet istället för att ta bussen. Jag var som väl var varmt klädd när jag promenerade, för det är riktigt kallt här i Luxemburg och det snöade idag. Och kallare ska det bli. Neråt minus 12 tror jag att de har lovat. Det blir till att bylta på sig ordentligt.