Sidor

måndag 3 maj 2010

Grovsopsjakt

En av grannarna runt hörnet har rensat ut en lägenhet de senaste dagarna och ställt grovsoporna på trottoaren. Det är nämligen så förträffligt ordnat i Luxemburg att man kan ringa kommunen och be dem hämta grovsopor ett par gånger om året. När det passar en själv, alltså. Kostnadsfritt.

I lördags såg jag fotpallar som jag gärna hade lagt beslag på och i morse hade de ställt ut något som såg ut som Myran-stolar. Ni vet, den klassiska stolsmodellen Myran.

Jag hade bråttom till jobbet och hann inte titta närmare på dem eller släpa hem dem. Hela dagen tänkte jag på de där stolarna och funderade på att åka hem på lunchen och kolla om de stod kvar.

Så kommer jag hem efter jobbet. Ser på långt håll att en hel del av grovsoporna står kvar på trottoaren, gamla madrasser och annat - men inga stolar. :-(

Jag misstänker att konstären/lumpsamlaren som bor snett emot mig har norpat dom. Han har nog öga för sånt där. Det var nog han som tog fotpallarna också.

Fast nu när jag googlade efter en bild på Myran så undrar jag om det inte var modellen Sjuan som stolarna såg ut som. Det var förmodligen kopior. Jag intalar mig det för att inte gräma ihjäl mig.

Jorå. Här har vi i-landsproblem.

Sjuan
Bild från Wikipedia

lördag 1 maj 2010

Namur

Förra lördagen var jag med på en utflykt till Namur i Belgien. Vi tog tåg dit och resan tog ganska precis 2 timmar. Vädret var strålande. Sol och riktigt varmt.

Vi började med en guidad tur i centrum och besökte bl.a. katedralen. Promenerade utmed floden och konstaterade att Citadellet låg högt upp på sluttningen på andra sidan floden. Dit upp skulle vi nämligen promenera var det sagt.

Det var en tuff uppförsbacke ska ni veta. Ömsom trappsteg, ömsom sluttande stigar. Inte kunde jag ge mig heller eftersom flera betydligt äldre personer i gruppen knatade på. Vi gjorde paus ett par gånger och tittade på den vackra utsikten.


Väl där uppe åt vi lunch på en taverna. Jag ville inte ha dagens rätt som de andra tog, utan beställda pasta Bolognese. Den var inget vidare. Inte bra alls faktiskt. Köttfärssåsen var utdrygad med mystiska korvbitar. Jag petade bort de flesta och det blev en redig hög på tallriken.

Efter maten promenerade vi nedåt en liten bit tills vi kom till Guy Delforges parfymeri där vi hade bokat rundvisning. Parfymeriet är inhyst i en mycket gammal stenbyggnad. Vi fick ta spiraltrappan upp till labbet där herr Delforge själv stod och arbetade med något. Egentligen gick vi i en korridor utanför labbet, men tack vare stora fönster i väggen in till labbet kunde man följa arbetet där inne.

Därefter tog vi trapporna ner till källaren där vi fick lukta på olika eteriska oljor och gissa vad det var. Guiden berättade att det är fel att gnugga handlederna emot varandra när man har applicerat parfym. Låt doften dunsta och utvecklas av sig själv. Sprayparfymer ska man spraya upp i luften och vandra omkring lite i doftmolnet. Då blir inte doften så stark som den lätt blir när man sprayar rakt på kroppen. Hon föreslog också att man applicerar doften på kläderna istället för på huden, bland annat för att det inte är bra att vistas i solen med parfym på huden. Huden får lätt färgförändringar av det.


Guy Delforges dofter finns inte att köpa i handeln. Han säljer i  sin egen shop och via internet. Om jag förstått det rätt så säljer han bl.a. till arabländerna. Det kan jag förstå för många av dofterna känns orientaliska och kryddiga. Jag köpte ett "sample kit" med nio parfymprover. Doftar väldigt gott när jag sniffar i asken, men många av dem känns tunga just när jag applicerat dem på handleden. Ärmarna på jackan jag hade den dagen (var tvungen att ta på den i den kyliga källaren) doftar dock väldigt gott. Doften hänger kvar från parfymprovningen i butiken.

Det var en lyckad resa. Trevliga gruppdeltagare och vackert väder. Jag borde göra små utflykter betydligt oftare.