Ledig dag

Ledig dag, och solen skiner. Härligt! :-D

Bond? James Bond?

Kom körande på avenue JF Kennedy igår eftermiddag. Rusningstrafik. Knökfullt. Jag ligger i vänsterfil och slänger blickar på bilarna i högerfilen ibland.

Plötsligt får jag en skymt av passageraren i bilen bredvid och hajar till. Är inte det där...? Liknar det inte... Bond? James Bond. Alltså Daniel Craig som spelar Bond numera.

Jag har ingen aning om ifall det var han. Lyckades inte ligga jämsides med den andra bilen tillräckligt länge för att hinna se ordentligt, och den som körde skymde sikten, men det är inte helt omöjligt att det var han. Det görs en hel del internationella filminspelningar i Luxemburg, så vem vet.

Vrålåk och vuxna pojkar

Halva Glacis, den stora parkeringsplatsen nära centrum, var avspärrad häromdagen. Det var något slags sportbilsrally som pågick. Optic 2000 stod det på alla bilar. Här hittade jag en infosida om rallyt.

Det var många sportbilar där. Gamla bilar och nya bilar. Och många vuxna pojkar... Flera av dem i kostym, direkt ifrån jobbet på något kontor i närheten.

Jag tog några bilder på de bilar jag kom tillräckligt nära trots avspärrningen.

Har skaffat silikoninlägg

Jag har silikoninlägg sedan en tid tillbaka.

Det kostade en slant men det fick det vara värt. För det var nödvändigt, fick dem till och med utskrivna på recept av min läkare.

Silikoninlägg till skorna, alltså.

Har drabbats av hälsporre, nämligen. Jag anade vad det var när smärtan kom krypande för 1,5 månad sedan ‑ symptomen stämde ‑ så jag bytte till andra skor. Lägre, mer fotriktiga. Det var kanske dumt. För hälsporre får man ofta av för låga, hårda skor. De belastar hälarna för mycket. Förra årets mode med ballerinaskor skördade en del hälsporreoffer har jag hört.

Smärtan gav sig inte och när den blev akut gick jag till min husläkare som gav mig recept på anti-inflammatoriska tabletter och silikoninlägg. De är skålformade och jag blev tillsagd i ortoped-butiken att använda dem ett bra tag framöver. ”Det tar lång tid innan det blir bra”, sa hon.

Och nu tror jag, hoppas jag, håller tummarna för, att det är på väg att bli bättre. För jag är trött på att halta varje gång jag suttit stilla och ska börja gå igen. Trött på att inte våga anstränga foten för mycket med exempelvis promenader. Bra är det inte än, men jag hoppas det blir bättre och bättre.

Man ska vara glad åt fötter, som Birgitta Andersson sjöng en gång i tiden.

Det tycks vara populärt att plocka ut sina silikoninlägg och visa upp dem på bild för allmänheten. Flera svenska kändiskvinnor har gjort det. Så då gör väl jag det också. Så här ser mina inlägg ut. Jag sköljer av dem ibland och låter dem torka över natten.

Första paret pulsvärmare

Nu är jag klar med april månads pulsvärmare i Pulsklubben. Susie's reading mitts heter de, och de var väldigt lättstickade.

Mitt par är gjorda på stickor nr 3 i garnet 7 bröder från Novita. Först använde jag stickor 3,5 men de blev för stora då. Nu blev de lite tighta men det är ändå okej.
Det är första gången jag har stickat tumkil men det var inga större problem.

Jag kommer förmodligen sticka fler par efter det här mönstret.
Översta bilden är tagen med blixt, den andra i dagsljus vid fönstret. Ser ut som helt olika färger.

Kunglig förlovning i tysk press

Tysk damtidningspress har ett gott öga till det svenska kungahuset. De flesta tyska tidningar säljs även i Luxemburg. Ett par dagar efter Victorias och Daniels förlovning kom de första tidningarna med en förlovningsbild på förstasidan. Fast inte så många som jag hade trott. Förmodligen hade de flesta precis gått i tryck när uppgiften om den kungliga förlovningen kom. Kan det till och med ha varit så att det svenska kungahuset valde datum med tanke på det? Hmm... jo, det tror jag nog. De har inte så mycket till övers för tysk veckotidningspress och har stämt dem ett par gånger.

Så här såg det ut i en tidningshylla igår.


Jag köpte en av dem. Den med flest sidor om förlovningen. :-)

Den fruktade gropen

Bilen gick inte igenom bilbesiktningen vid första besöket i år. Egentligen borde jag ha tagit den till Controle technique för ett par månader sedan, men av olika skäl kom jag inte iväg när jag skulle. Och eftersom det därmed som vanligt blev körförbud på den så var jag tvungen att låta den stå. Den har varit ovanligt långvarig kyla i Luxemburg den här vintern så när jag äntligen skulle ge mig iväg till besiktningen så hade batteriet lagt av. Det var lika bra att byta det och därefter startade bilen, spann som en katt och jag kunde äntligen åka och besiktiga den.

Varje år är jag lika nervös inför ”gropen”, dvs den oljegrop (så heter det väl?) man måste köra fram bilen över så de kan kolla underredet. Besiktningsmannen vinkar fram mig och jag stirrar ihärdigt på hans hand för att se om han vinkar framåt eller om jag ska svänga lite höger eller vänster för att hamna rätt med hjulparen. Är livrädd att jag ska köra ner i gropen istället.

Det gick bra att pricka rätt vid oljegropen men väl där förstod jag att något var fel med bilen. Det tog längre tid än det brukar. Mannen i gropen och mannen ”ovan jord” konfererade med varann. Det blev anmärkning på bromsarna, order om att fixa det och komma på återbesök. Reparationskostnader är aldrig kul men det tog jag faktiskt med jämnmod. Det som störde mig var att jag måste styra bilen rätt över oljegropen en gång till vid återbesöket.

Idag var det dags. Jag hämtade bilen på verkstan och körde direkt till bilbesiktningen. Hamnade rätt vid oljegropen och bromsarna blev godkända. Det är nästan ett år kvar tills jag måste oroa mig för gropen igen.

I väntan på den fruktade gropen.

Lycklig över att få köra bil igen styrde jag mot köpcentrumet Auchan för att handla lite mat. Jag funderade på att köpa en bukett blommor för att fira att ombesiktningen gick bra men det får vänta tills imorgon. De sålde en orkidé som jag inte sett förut. Väldigt vacker.

På en hyllkant vid avdelningen med rengöringsmedel hade de satt upp en liten skärm som visade en reklamfilm för något putsmedel. Som en liten platt-tv. Tar ingen plats och verkade ha en rörelsesensor så att den drog igång när någon gick förbi. Tekniken går framåt med stormsteg.


Och nu är det helg. Skönt!

Sockorna

Här kommer ett par bilder på sockorna jag stickade klart för någon vecka sedan. De var förvånansvärt lätta att sticka. Det kommer bli mer stickade strumpor vad det lider.
Färgen är mest rätt på den undre bilden.

Skattjakt i källaren

För några veckor sedan letade jag högt och lågt efter ett instruktionshäfte jag har om japansk stickning. Letandet drev mig ner i källarförrådet och jag sökte igenom kartong efter kartong. Inget häfte. Men... jag hittade mitt växtfärgade garn som jag nästan trodde hade kommit bort i någon flytt.

För många år sedan, sista terminen på gymnasiet faktiskt, gick jag en kvällskurs i växtfärgning. Minns att jag fick i uppdrag att plocka daggkåpa som vi skulle färga med. Andra växter vi använde var bl.a. ljung, björk, krapp och lökskal.

Garnet blev sedan liggande i väntan på det perfekta stickmönstret, för jag kunde ju inte slösa bort det på vad som helst. Självklart hittade jag inte det ultimata mönstret så garnet blev liggande och föll i glömska. Men nu, nu ska det bli sticka av. Som jag skrev i inlägget innan så har de senaste årens sticktrend gjort att det finns massor av sticksajter, -bloggar och gratismönster på nätet. Två sidor jag har hittat är Stickamera och Ravelry. Den sistnämnda måste man bli medlem på men det är gratis, och där kan man hitta hur mycket gratismönster som helst. Massor av inspiration får man också av att se bilder på vad alla andra har stickat.

Instruktionshäftet hittade jag senare i en förvaringslåda i lägenheten.

Vi gjorde varsin ring med små prover på allt vi färgade. De gröna tonerna är färgade med björk, de röda med bl.a. krapp.


En garnbukett. De här småhärvorna ska bli dekorränder i vantar och sockor.

UFO blir FO

Under julledigheten bestämde jag mig för att börja sticka igen. Det är roligt, avkopplande och så behöver jag få undan påbörjade projekt som legat länge och väl och bara tagit plats.

Sticktrenden har fullkomligt exploderat på nätet upptäckte jag när jag började googla lite. Det finns en uppsjö av bloggar där flitiga människor lägger upp bilder på sina nystickade alster. Jisses så produktiva och duktiga en del är.

Och eftersom det finns tillgång till många gratismönster på engelska t.ex. så har det har uppstått ett nytt språk också med många förkortningar. Ett UFO är t.ex. ett Unfinished Object. Ett FO är följdaktligen ett Finished Object.

I slutet av januari förvandlade jag ett gammalt UFO till ett FO - den här halsduken.

På bilden är den ihopvikt, den är ganska lång egentligen. Garnet köpte jag på varuhuset Monopol och de slog igen för säkert tre år sedan vid det här laget. Fast jag började kanske inte sticka halsduken direkt. Halsduken har kommit väl till pass för det är fortfarande kallt här nere, och snön ställde till det även i Luxemburg igår.

Och ikväll har jag stickat klart ett par sockor. Det är det andra paret sockor jag har stickat i hela mitt liv och jag är mycket stolt över dem. Bild kommer. Vilken vecka som helst. :-)