Sidor

söndag 31 januari 2010

Tvättmaskinsproblem

Det låg ett kuvert i min brevlåda nu i eftermiddags. Jag är nämligen en sån optimist att jag kollar min brevlåda även på söndagar ibland. :-) Mitt namn var skrivet för hand på kuvertet, ingen adress och inget frimärke. Hjärtat for upp i halsgropen, för det betydde förmodligen att det var från någon granne och jag var rädd att det var klagomål av något slag.

Men det stod (på ett ungefär, på franska): "Madame, jag vill bara berätta att er tvättmaskin låter väldigt mycket, förmodligen under centrifugeringen. Det hörs ända upp till andra våningen i huset. Jag ville säga det så att ni kan åtgärda det innan det blir värre." Undertecknat av en av grannarna i huset, vars lägenhet ligger rakt ovanför tvättstugan, fast på andra våningen. Alltså tre våningar ovanför tvättstugan.


I källaren i mitt hus finns det ett gemensamt tvättmaskinsutrymme, men varje boende har sin egen tvättmaskin. Utmed väggarna i detta urymme finns det med jämna mellanrum en uppsättning vattenkran, eluttag och "avloppsrör", dvs ett sådant där rör som man stoppar tvättmaskinens avlopps-slang i. Varje uppsättning är markerat med lägenhetsnummer och var och en betalar sin egen vatten- och elförbrukning.


Jag sprang ner i källaren direkt när jag hade läst brevet, eftersom jag hade en omgång tvätt i. Den centrifugerade just då - och den lät faktiskt förfärligt. Maskinen är nio år gammal så det lönar sig väl knappt att försöka reparera. Någon som vet hur lång tid det brukar ta innan maskinen bryter samman totalt när den väl har börjat väsnas så starkt?


Jag minns förresten från min uppväxt att vår tvättmaskin lät och skakade så väldigt att min mamma fick lurpassa på den och gå in i badrummet och hålla fast den när den centrifugerade.


Och vad gör man med den gamla maskinen när man köper en ny? Brukar tvättmaskinsförsäljaren ta med den gamla när de kommer för att installera den nya? Har ingen lust att baxa in en gammal tvättmaskin i bilen och ta den till recycling center själv.

torsdag 28 januari 2010

Bättre sent än aldrig

Jag har gått med i Sticka Meras Pulsklubb även för 2010. Förra året var jag med från mars men visade bara upp pulsvärmarna för april månad, Suzy's Reading Mitts. Jag gjorde faktiskt mars månads mönster också, Polka Dot Mitts, men fäste inte trådarna förräns nu i januari... Behöver jag säga att jag hatar att fästa trådar?


De är stickade i ett tyskt, billigt sockgarn som heter Peterle Strumpf- und Sportwolle 4-fach. Jag upptäckte till min glädje att en möbelbutik här i Luxemburg, Roller, har en liten avdelning för garn. En liten avdelning, alltså. Sockgarnet är melerat som nästan alla sockgarner är numera och jag har köpt på mig ett lager. Både för att det är billigt och för att jag gillar färgerna.


Egentligen tröttnade jag på detta mönster redan efter några varv. Jag valde en mörk grundfärg, mörkgrått, och det var svårt att se maskorna när jag höll på med resåren. Tittar man noga så upptäcker man att jag har stickat någon avig maska där det ska vara rät eller tvärtom just i resåren. Dessutom så tillhör jag en av de få som inte gillar prickigt. Symmetriskt placerade lika stora prickar tycker jag är hemskt. Tål inte såna tyger t.ex. Så jag la Polka Dot åt sidan och började på Pulsklubbens aprilmönster istället - som var mycket roligare att sticka.


Sen blev jag arg på mig själv för att jag inte slutför handarbeten, så jag tvingade mig själv att sticka några varv varje dag även på polkadottarna. När prickarna började växa fram så blev det plötsligt roligt. Det är ju så när man stickar mönster. Att jag valde ett melerat rött garn till prickarna var nog bra, för då blev de inte så där symmetriska som jag hatar.


På mönstret har jag skrivit att jag började sticka dem den 22 mars 2009 och hade dem klara den 17 juni 2009. Sen dröjde det alltså ytterligare ett halvår innan jag fäste trådarna och blockade dem. Som sagt var... jag hatar att fästa trådar.


Min gamla teddybjörn Sune modellar på den första bilden.